IE Warning
YOUR BROWSER IS OUT OF DATE!

This website uses the latest web technologies so it requires an up-to-date, fast browser!
Please try Firefox or Chrome!
Back to top
 
 
 

Bild 3Han spelar i en egen division Nicolas Ritter – i den allra högsta – tillsammans med sina trettiosju anställda och tvåhundra volontärer utgör de den allra exklusivaste skaran som ger av hela sitt hjärta för att hjälpa de utsatta – fängelsets kunder – de hemlösa – de ensamma. Den gemensamma nämnaren är HIV och AIDS – att stötta både i förebyggande syfte och medicinskt till dem som utvecklat sjukdomen.
Jag träffade Nicolas en dag i början av december 2013 på hans kontor i Port Louis. Jag möts av en gentleman i fyrtio års åldern med en stor karisma ( det märks tydligt vem hans far är – Jacques Ritter – och hans Crown Lodge, kan ni läsa mer om under ”guldkorn att besöka”)
När Nicolas fick beskedet att han var HIV positiv år 1994 trodde han att han hade max fem år kvar att leva. Och vad skulle han göra sina sista år i livet – festa dygnet runt? Han insåg att det inte skulle vara så meningsfullt i längden, även om det bara var ett fåtal år kvar. Han beslutade då för att hjälpa andra i samma situation – att verka för mänskliga rättigheter trots att man är HIV positiv – det är tjugo år sedan han fattade det beslutet – Nicolas är livs levande och närvarande i allra högsta grad!
Nicolas visar mig runt på PILS olika enheter i Port Louis. Man har en ”Hot Line” som är gratis, och som tar emot cirka fyratusen samtal per år. På själva mottagningen, dit människor kan gå för att testa sig, bli omplåstrade eller bara få prata en stund där träffar vi Soobiraj – som är sjuksköterska. I själva verket är Soobiraj också läkare och psykolog – inte på pappret – men i sinnet!

 

IMG_0167Några patienter sitter och väntar i väntrummet. Här har alla samma värde – och blir behandlade som gäster. Jag träffar en av PILS tre fältarbetare – de är värda sin vikt i guld – jobbet är tufft – de besöker bland annat fängelser – och sjuka människor som bor i områden som inte ens djur skulle trivas i. Det mest slående av mitt besök på PILS är hoppet – viljan och framtidstron bland de anställda – ingen ger upp – men det krävs också mer pengar – donationer.
Nicolas och jag är på väg att lämna Soobiraj för att äta lunch, när en tärd man kommer in i väntrummet. Då kändes döden nära – jag kan inte minnas när jag sist haft en så stark längtan att krama om någon som då. Mannens mungipor dras en aning uppåt när han ser Nicolas och sjuksköterskan. Vi kan kalla honom för Chris, han är fyrtiosju år. Som så många andra som kommer till PILS har han levt ett tufft liv. Heroin beroende vid nitton års ålder, fängelse, förlorar arbetet, fängelse igen, komplikationer i samband med HIV och Hepatit C. Chris går på stark medicinering, han blir sakta bättre men är fortfarande väldigt svag. Hans återbyggnadsprocess har startat tack vare Soobiraj , Viray (PILS psykolog), och all tid och engagemang från social och fält arbetarna. All denna ansträngning sätts på spel om man inte får bukt med Hepatit C som sakta tar död på honom. Det finns effektiva mediciner som skulle göra Chris frisk, men de är alltför dyra, och det vill inte Mauritius Hälsoministerium betala.

 

1464111_10150343414939990_1014504780_nJag ville sätta mig vid en telefon och börja ringa – samla in pengar. Det gjorde inte jag – jag kramade inte Chris heller. Och vad var då mitt bidrag? Jag hade sålt några böcker kvällen innan och skänkte pengarna från min bokförsäljning 4000 Rs ungefär 110 Euro. Fem böcker gav jag bort till de sjuka i fängelserna.
Ni hör hur tokigt det låter – så många människor som ställer upp och hjälper en medmänniska – som lägger ned hela sin själ i arbetet – men de styrande vill inte betala medicinen!
Nedan finns länkar hur ni kan donera pengar till denna behjärtansvärda organisation. Vem vet är vi tillräckligt många kanske makthavarna också drar sitt strå till stacken.
www.pils.mu

 

Jag önskar Nicola Ritter varmt välkommen som ”månadens gäst”

 

 

 

Nicolas RITTER

 

221536_10150207946674990_1363965061_oFounder and Executive Director of PILS, the main HIV &AIDS Organisation in Mauritius
When I learnt that I was living with HIV, I soon realized that there existed no structure to cater for the needs of people living with HIV in Mauritius neither on a medical or social aspect. At that time in 1994 I decided to put a hold on my current job and was compelled to go to Reunion Island to seek for treatment and proper care. There, I eventually met a few people from an NGO called RIVE (Réunion Immunodéprimé Vivre et Ecouter), who were (and still are) doing an excellent work for the wellbeing of people living with HIV and this neighboring island still extends its solidarity to the whole Indian Ocean region.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bild 13I could not figure out why there was no such organisation in my own country, while the need was so strongly felt and especially at a time where effective treatment combination was starting in United States and Europe. This was how PILS (Prévention Information Lutte contre le Sida) was born in 1996. To start off with we were only a group of friends and relatives, driven by a common vision for our island. Our aim was to break the silence around the disease and make it possible that HIV-positive people in the country have a better quality of life, with proper access to treatment and care and without any fear of being stigmatised and discriminated. We worked at first from my own house. It was the beginning of an exciting adventure! This could not have been possible without the incredible support I received from my family and friends. A special thanks to my dad Jacques and my mum, Odile.

 

 

Bild 2Feeling so blessed and supported I decided in 2001 to talk openly about my HIV status. A way for me to say that I was no superman neither a Saint, just a normal kind of guy who, like millions of people around the world, is trying to face this virus. It was also a way to break the vicious circle of stigma and tell others that you can now expect to live a normal life if you go tested, have access to treatment and take them as it should be. I was at that time the first Mauritian to do so and thought that I might be experiencing some rejection, but was ready to pay the price., Nothing like that happened. I carried on my work and my life, without any negative effects and with the fantastic feeling of being just me.
PILS was created in a context of total denial of the existence of HIV in Mauritius. Since its creation, we have been concentrating our actions on prevention of new infections, support to people infected and affected by HIV and most of all strong advocacy for policy change in the field of quality of care and stigma reduction. Among the most urgent matters to tackle was the vital need for a proper medical treatment and biomedical follow up. Then the issue of reducing the level of transmission among people who inject drugs became preeminent. Behind the Rainbow there are also tragic inequalities and inappropriate laws that were and in some case are still fuelling the epidemic. The fight is not over yet!

 

 

Bild 11The local press became one of our strong partners. With their help, PILS succeeded in mainstreaming HIV in the media, and putting HIV & AIDS in the health and political agenda. We also managed to build trust in grantees that supported our vision and work – Sidaction, Solidarite Sida, Fight Aids Monaco, The European Union and The Global Fund to Fight AIDS Tuberculosis and Malaria, to name a few. They are now reliable partners with whom we work.

 

 

 

 

 

 

Bild 12

Nicolas and Princess Stephanie de Monaco

The response to HIV has since then been taken on a totally different face and gradually some important measures were implemented to control the epidemic and mitigate its impact in the Mauritian and Rodriguan population, particularly among key affected populations. This resulted in a more structured response where PILS played a major role alongside the Mauritian Government, the local private sector and other local and international organisations.
Today PILS faces many challenges and still plays an important role in major changes in Mauritius regarding the situation of people living with HIV and Human Rights. PILS is an organisation whose voice is heard both at national and international level.
We recently joined an international coalition of high threshold community-based organisations, Coalition PLUS (www.coalitionplus.org) with whom we are working on exciting international projects.

 

 

 

Bild 10

Nicolas Ritter et Rachel Constantin de Sousa Neto – President of the Board

Almost 18 years have gone by since the creation of PILS, and I feel like a parent who has seen his child grow up – still considering it as his baby while at the same time feeling proud of its evolution. This progress and growth was possible because so many people believed and still believe that HIV is not only a deadly virus but a powerful instrument of change in our society.

 

 

 

 

More info
www.pils.mu
https://www.facebook.com/ONGPILS
n.ritter@pils.mu